Kuzunoha-gitsune doji ni wakarumu no zu

(ung. Räv-kvinnan Kuzunoha lämnar sitt barn)

Tsukioka Yoshitoshi, ca 1890

Jag har fått påtalat för mig att en blogg utan bilder i längden blir ganska tråkig, så jag är nu lydig och lägger upp en bild.

Vänj er inte vid det, dock. Jag har en tendens att lägga mycket betydelse vid bruket av bilder och tar inte särskilt lätt på att använda bilder. De kan betyda en sak för mig och något helt annat för andra personer - risken att bli missförstådd i sitt bildbruk är överhängande. Just denna bild vill jag dock gärna visa, då den är knuten till en av de japanska myter rörande rävar som gjort starkast intryck på mig. För det djuret är även just så ambivalent som bilder kan vara.

Kitsune är ett av mina hjärte-djur inom irezumi. Visst, jag är väldigt fascinerad även av mer "vanliga" djur (som koi, som jag själv bär) men det är något med räven som slår an en särskild sträng hos mig.

När en vän till mig fick höra att jag skulle bli lärling så skrattade hen och sa att hen nu skulle göra ett undantag från sin styvnackade vägran att låta tatuera sig. Hen gav mig förtroendet att göra vad jag ville, men frågade samtidigt nyfiket vad jag kunde tänka mig att göra. "Kitsune", var mitt omedelbara svar. Det kom helt intuitivt, baserat på den tid som vi lärt att känna varandra snarare än min bevandring i irezumins bildgalleri. Men det kändes bara så rätt.

Efter att ha konsulterat sensei, forskat en del i ämnet och grunnat vidare ett par månader så står mitt beslut fast. Kitsune. Inget annat kan det bli. Det är helt perfekt. Jag skissar som bäst på designen och ju mer jag lär mig, ju mer komplex blir min egen bild av något som jag till en början visste förhållandevis litet om. Jag hade fastnat för den ofta traderade bilden av räven som en varelse som spelar människor spratt men har tvingats revidera detta och inse att kitsune rymmer mycket, mycket mer.

För den intresserade kan jag med värme rekommendera bland annat The fox and the jewel, en antropologisk avhandling av Karen A. Smyers.