Nu börjar det komma igång med den praktiska delen av irezumi. Jag hade min första kund förra veckan och känner mig glad och stärkt av den upplevelsen, och hoppas att D kommer att få glädjas åt sin tatuering under lång tid framöver. Det är ett privilegium att få vara den första att tatuera någon, och jag är tacksam för det förtroende som D visade mig.
Mina tidigare tatueringserfarenheter har varit med sensei som övningsyta, och han är ju luttrad när det gäller att befinna sig under nålen. Hans vana och lugn var ovärderligt de första gångerna som jag höll i maskinen och allt bara kändes oändligt främmande. Nu börjar känslan av maskinens tyngd, hudens olika motstånd och de olika nålbreddernas beteende inte att kännas fullt så främmande för mig. Varje minut med praktik ger teorin mening.
Imorgon skall jag ha en konsultation för vad som verkar bli mitt första större projekt. En halv ärm med en koi bland höstlöv, en perfekt design för den person som skall bära den, av flertalet skäl. Det ska bli spännande att planera för designen och sätta mina förvärvade kunskaper om motivet i praktik. Koi var ju som bekant det första motiv som jag kom i kontakt med som lärling, och jag har efter månader av skissande verkligen kommit att inse den komplexitet som designen rymmer. Det skall bli en bra utmaning att knyta samman alla element och skapa en helhet.
Roligt att läsa att det börjar bli mer och mer praktiskt för dig. Kul att, som du skriver, till slut få knyta ihop koiskissning med verklighet; lycka till! Jag ser fram emot att läsa mer om hur det går.
SvaraRaderaMåste vara skönt att bli van med maskinens tyngd och hudens olika motstånd, de olika nålarna, osv. Använder du rotarymaskinen? Nån gång ska jag skaffa mig denna erfarenhet också, har jag kommit fram till :) Får jag fråga hur du skulle beskriva själva utförandet av att via maskinen införa färg i huden?
Jag får lov att ta mig en titt på senseis kropp för att se hans nyskaffade motiv ;)
Hej Dan,
SvaraRaderavisst är det så att det är rotarymaskinerna som jag haft tillfälle att arbeta med hitintills. Då det är en lätt maskin är den behaglig för en nybörjare att arbeta med, och dess relativt låga ljudnivå gör tatueringsprocessen till en långt mindre stressande upplevelse både för lärlingen och den som tatueras. Jag vill såklart gärna prova att tatuera med den andra typen av maskin också, men var sak har sin tid.
Själva utförandet har jag svårt att beskriva på ett bra sätt. Jag, personligen, upplever hud som ett ganska tungarbetat underlag, i det avseendet att det krävs en del kraft för att få in linjen ordentligt. Det kan dock vara mer avhängigt av att jag är alltför lätt på hand. Då jag är så ny inom tatuering så är det svårt för mig att i nuläget komma med några djupare insikter i irezumi som medium, men jag hoppas att allt eftersom tiden går kommer jag att kunna redogöra bättre för processen.