Lära.

Jag är en varm anhängare av tanken på kroppen som en bas för kunskap. Genast känner jag att jag behöver definiera begreppet: vad är kunskap? Jag tror att jag vill hålla det enkelt. Kunskap är erfarenhetsbaserad, uppnådd genom att pröva och misslyckas, pröva igen och finna nya vägar. Tänk på muskelminnet. Vad vi kan åstadkomma nästintill intuitivt när vi väl en gång lärt oss det.

Kommer du ihåg hur svårt det var att skriva i början? Och då menar jag den rent fysiska akten och inte det intellektuella arbetet med att lära sig bokstäverna och att läsa. Jag minns. Pennan höll på att slita sig ur handen, bokstäverna fick tvingas fram, pressas fast på papperet för att inte springa iväg. Det var så svårt, så svårt att få någon ordning på det – det kändes nästan oöverstigligt att bemästra ett perfekt ”G”. Men med tiden gick det, och man kunde skriva.
Min syster skrev till en början exakt som det såg ut i läroböckerna. Barn från samma generation som mig minns hur de bokstäverna såg ut. Perfekta i formen, ett eko av en handstil men samtidigt underligt könlös. Det fanns en stolthet i att klara av att göra exakt som det såg ut i böckerna. Jag var avundsjuk, så klart. Jag klarade aldrig av det. Jag ville ju skriva, inte bara forma bokstäver. Hade inte tålamodet. Det tog lång tid för mig att jobba fram en handstil som gick att läsa för någon annan än mig själv. Min syster var helt enkelt begåvad med mer tålamod än mig när det gällde den typen av saker.

Att se skrivandet i relation till det jag nu håller på att lära mig känns ganska lätt. Det finns former man skall hålla sig till. Saker som är rätt, saker som är fel. Sådant som får det att se bra ut och sådant som tar ner intrycket. Jag kämpar fortfarande med viljan att göra snarare än att lära - vägen till kunskap blir så förbaskat lång om man inte vill lära sig.

Så jag strävar efter att skapa en vana i kroppen av att hantera maskinerna. Hitta den där känslan av hur det känns då det går bra, och när jag hittar den försöka upprepa den tills det inte längre rör sig om en lycklig slump utan är en avsikt. Det går snabbare än att lära sig att skriva. För varje linje känns det tydligare och tydligare att kroppen börjar vänja sig vid det nya instrumentet och börjar kunna hantera det. Det går framåt.