fredag 14 augusti 2009

Tänka stort.

I takt med att designerna blir större dyker även nya tekniska utmaningar upp – själva kroppens form börjar i högre grad att påverka hur designen skall placeras. Plötsligt sluts designer som tidigare varit utsträckta på ett papper. Det är fascinerande att ställas inför detta; mitt tänkande måste förändras och jag måste förhålla mig till bilderna mer tredimensionellt. För tillfället jobbar jag med två större arbeten: en kitsune och en koi. Dessa två designer bjuder båda på utmaningar men det är i sanning fantastiskt att se hur arbetet framskrider efter varje sittning.

Igår fortsatte arbetet med Lars vad, och jag lade till en del höstlöv och andra detaljer. Den kitsune jag arbetar med är uppbyggd av många små, korta linjer vars samspel är mycket viktigt, det gäller verkligen att vara uppmärksam på helheten så att inget av dynamiken går förlorad. Jag får fundera en del, men som tur är har Lars ett tålamod som räcker långt.
Det blir stadigt vackrare och vackrare, och jag är övertygad om att när jag väl visar upp en bild av den här på bloggen så kommer det att vara med ett hjärta som nästan brister av stolthet.

Jag arbetade vidare med Roberts koi i onsdags. Koi är förhållandevis komplicerad att göra, den utgörs av en mix av långa linjer och känsligt rundade fjäll. Ett misstag blir snabbt uppenbart, så det gäller att hålla tungan rätt i mun, handen stadig och inte låta sig stressas. Första sittningen var lite nervkittlande för mig, då jag givetvis var väldigt angelägen att allt skulle bli helt perfekt. Själva strävan efter perfektion sätter inte sällan käppar i hjulet, så det tog sin runda tid att avklara den första sittningen.
Nu vid andra sittningen kändes det lättare och jag är nöjd med resultatet så här långt. Snart borde det vankas färger.

Den nyfikne kan jag skicka vidare till min lärlingskollega Micaels sida om studion. Han har där lagt upp foton av såväl Horimatsuskolan som en fysisk plats som dess innevånare. En del av både ”min” kitsune och koi kan skymtas på ett hörn. Tack Micael, för att du fotograferar när jag själv tvekar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar