Hasigakari är namnet på den bro som skådespelarna inom den japanska no-teatern passerar för att nå till scenen. Någonstans under sin vandring "blir" skådespelaren sin roll och lämnar sitt vardagliga jag bakom sig. Bron blir den plats där det gamla och det nya för ett ögonblick agerar i samförstånd. Jag tänker mig då bron som en transitplats, en plats mellan platser, beroende av förflyttning, där en förvandling äger rum.
Så vill jag gärna tänka på det jag gör också. Som något som försigår mellan olika givna platser, som för dem samman, men också som skapar nya väger, alternativa slutdestinationer. Jag tror på respekt för tradition och tidigare generationers kunskaper, men jag har en lika stark tro på innovationen, nyfikenheten och oräddheten. För vilken nyfikenhet kan existera utan en grundläggande trygghet? Vilka traditioner kan fortsätta existera utan viss anpassning?
Lite av båda utgör en segrande kombination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar