De senaste dagarna har jag jobbat med två utmaningar. Den ena är relaterad till det skrivna ordet och det andra till den tecknade formen. Det sistnämnda har de senaste månaderna i huvudsak rört karpen, koi. Jag tecknar, prövar och tittar. Ratar, tecknar igen och tittar. Jag försöker att se, inte bara titta, men det går trögt. Köksbord och arbetsbord belamras av skisser, de flyter ut på golvet som en ström. Katten sätter sig demonstrativt i högen av fiskar, tittar lojt på mig.Fenors kurvor, ögons intensitet - mycket behöver arbetas på. Och jag brinner av irritation. Jag kan verkligen höra min sensei harkla sig i bakgrunden - irritationen är ingen lämplig drivkraft.
Så jag andas ett par gånger, brygger te efter konstens alla regler och ger mig på det igen.
Försöker att njuta av kvisten av körsbärsblommor i vasen på bordet när linjerna spelar mig spratt.
Inom min vänskapskrets är nog alla de flesta medvetna om att tålamod inte kan räknas som en av mina dygder. Jag blir snabbt frustrerad av motstånd, känner irritationen stiga i mig när motgångarna radar upp sig och har lätt för att tappa humöret. Att ge upp ligger dock inte för mig - varje misslyckande lämnar så djupa spår att jag knappt vill tänka på dem. Jag kämpar vidare, fräsande och kokande inombords.
För dem som ser mig utifrån antar jag att jag i sådana situationer kan framstå som tjurskallig. Jag är ingen fröjd att jobba nära under prövningar, och det har i sin tur lett till att det mesta jag företagit mig har varit baserat på att jag kan göra det själv, utan någon annans inblandning. Bli förbannad, pröva mig fram, bli förbannad igen och nöta vidare. Men jag surar på. Når till slutet, även om det inte alltid är det slut som jag tänkt mig. När jag tänker tillbaka på det som varit så har nog mina största glädjeämnen varit sprungna ur någon form av kamp, av repetition och uthållighet. Det gläder mig att det är så - det tar udden av irritationen nästa gång mitt tålamod prövas. Det får mig att förstå att min envishet också kan vara en sorts tålamod, om än i en mycket rå form.
Jag tror att jag är på god väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar