Jag tror mig ha upplevt ett genombrott i skissarbetet! Bland alla linjer som bara känns fel fel fel så hittade jag plötsligt något. Något litet, nästan oansenligt. Ett överlappande streck, egentligen. Men där tror jag att roten till hela kampen låg, i detaljen, i något som jag tidigare överhuvudtaget inte reflekterat över. Lösningen fanns i det lilla. När jag började ägna den uppmärksamhet upphörde striden och saker och ting började flyta mjukt och smidigt igen.
Jag firar med en kopp te. Seger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar