onsdag 20 maj 2009

Långsamheten.

Idag överraskades jag av det faktum att löven spirar på träden, skapade ett milt grönt skimmer kring tidigare så nakna grenar. Det ligger en förväntan i luften. Ljuset dröjer sig kvar länge, länge och solen stiger tidigt på morgonen och väcker småfåglarna som genast brister ut i sång. Äntligen har våren kommit även hit!

Jag blir lika förvånad varje år det blir vår, då den evighetslånga vintern med tillhörande mörker och kyla fått mig att sluta minnas hur våren och sommaren kändes. Och med dem, även vissheten om varför jag har valt att stanna här uppe i norr. Det är något särskilt med ljuset, nästan som att det är extra intensivt för att kompensera sina många månaders frånvaro. Jag tycker till och med om att vakna klockan fem på morgonen, bara det är solen som väcker mig. Det är liksom okej då.

Idag togs ytterligare ett steg längs stigen som deshi. Det var litet, för all del, och inte särskilt komplicerat eller betungande. Men det var viktigt för mig. Det var en påminnelse att hur långsamt det än går, så går det alltid framåt.
Det är något som jag verkligen fått kämpa för att se – jag som lever ett liv med högsta växeln i, ständigt på språng, aldrig på samma plats länge (i tanken). Men, om jag ska vara helt ärlig så började jag uppskatta det långsamma när jag på allvar kom i kontakt med irezumi. Sedan den dagen har det varit en pågående övning i att uppskatta nuet och inte leva i framtiden istället för här. Sämre lärdomar kan man göra.

2 kommentarer:

  1. Känner igen mig i de vårkänslor du beskriver. Något liknande hände mig bara häromdagen när jag vandrade förbi Öviks centrala busshållplatser, där jag råkade finna mig mitt bland ett flertal körsbärsträd utblommade mitt i solens ljus. Otroligt vackert och det fick mig verkligen att inse att den kalla vintern dragit vidare :) Det gläder mig att fler än jag fastnat för vårt lands fina norra delar.

    Läran att saker och ting går framåt, om än sakta, tog mig ett tag att acceptera också, men något jag verkligen kommit att uppskatta (och då inte bara inom irezumi/horimono, så klart). Du har rätt, sämre lärdomar kan man göra :)

    Jag blev faktiskt förvånad över att det till synes inte är någon annan än jag som har kommenterat din blog, må jag säga. Jag visste faktiskt inte ens om att du hade en blog, utan råkade av en slump springa in i den, eventuellt via senseis blog. Intressant läsning, nonetheless. Keep the good work up :)

    Vi kanske springer in i varandra framöver, under någon sittning i Umeå/Övik eller på nån gruppträff på Sagami (när de nu blir av)!

    SvaraRadera
  2. Tack för din uppmuntran! Min blogg är i nuläget en ganska väl bevarad hemlighet. Inte många vet att jag skriver men det skall väl förändras snart, tänker jag mig. Kul att du hittat hit i alla fall. :)

    Ja, förhoppningsvis ses vi i något sammanhang framöver. Jag har förstått att det i Övik finns en samling riktiga entusiaster, så det vore roligt att följa med sensei någon gång och se honom arbeta. Jag ska fortsätta jobba för att kvällen på Sagami blir av i en inte för avlägsen framtid. :)

    SvaraRadera