onsdag 28 oktober 2009

Saker att fästa sig vid

Fem av de sju lyckogudarna, bild ur en bok för barn, ca 1792 (allt enligt http://rarebooksinjapan.com/ )

Att undgå att fästa sig vid saker, eller att skaffa sig favoriter tycks för mig i det närmsta vara omöjligt. Jag har en tendens att förälska mig i saker, må det vara böcker, filmer, maträtter eller drycker - jag kan till exempel bli så förtjust i en viss sång att den är det enda jag lyssnar på i flera dagar. När den initiala förälskelsen har lagt sig så antar min relation till favoriten något mer normala proportioner. Men de flesta saker som jag en gång har känt starkt för fortsätter i regel att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Inte helt oväntat har denna tendens även börjat visa sig i min relation till irezumi; min förtjusning inför motiv med kitsune har väl knappast gått någon läsare förbi vid det här laget. Och nu vill jag presentera ännu en ny älskling:

Lyckogudarna, eller Shichifukujin.

Ett knepigt motiv, kan tyckas men jag har varit smått förtjust i dem sedan första gången jag såg en traditionell japansk tatuering (en rygg, vill jag minnas) med dem. Den hade en bra känsla i sig, helt enkelt.
Nu föll det sig så att jag under en längre tid fört ett samtal med en vän om en tatuering. Vi har dividerat fram och tillbaka och jag har gjort en del efterforskningar. Då min väns yrke har starka kopplingar till livsmedel och odling så gick tankarna i riktning mot Inari men det var något som inte riktigt kändes rätt, som inte klaffade. När vi började närma oss Daikoku (en av de sju lyckogudarna och tillika gud över gröda och spishäll för att bara nämna två av hans associationer) så började det dock brännas.
Nu sitter jag och gör förarbete för skisser på två ärmar. Daikoku på den ena, Ebisu på den andra (guden över fisket och fiskarna, bland annat). Förutom att agera som skyddshelgon (i en vid mening) för olika aktiviteter så är de sju även förknippade med olika goda egenskaper: Daikoku kopplas till lycka eller tur och Ebisu till ärlighet eller uppriktighet. Bättre par kan jag knappast tänka mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar